Huggormsbett kan ge allt från en mildare lokal reaktion till att utvecklas till ett livshotande tillstånd. Tecken på det senare kan vara andningssvårigheter, hjärtklappning, yrsel, illamående, kräkningar, diarré d.v.s. utveckling mot chock.
Oavsett var barnet är biten är det viktigt att det är stilla. Giftet sprids då långsammare i kroppen.
Om barnet är bitet i benet är det bra att spjäla benet.
Är barnet bitet i armen kan du binda en sjal eller halsduk runt halsen och lägga armen i. Då är det lättare att hålla armen stilla.
Ta av ringar, skor och klocka etc. innan det svullnar upp.
Håll gärna kroppsdelen med bettet stilla.
Lämna bettstället helt i fred. Försök INTE suga ut giftet, kyla, värma eller snöra av den bitna kroppsdelen. Det kan förvärra förloppet. Kontakta alltid sjukvården för att diskutera hur du skall göra.
Oftast är det bra med några timmars observationstid på sjukhus då man inte vet hur utvecklingen kommer att bli. Barn skall alltid observeras inneliggande. I vissa fall rådes man att tvätta lokalt med tvål och vatten om man är helt säker på att det rör sig om en huggorm. I andra länder, där man kanske inte vet vilken art det handlar om rådes man att inte göra detta, utan att lämna bettstället helt i fred för att man sedan skall kunna ta prov på giftet och kunna ge rätt motgift.
Huggormen är den enda naturligt förekommande giftiga ormen i Sverige. Vid bett gör det i regel ont och ibland kan man se bettmärken med 1-2 cm mellanrum, men man behöver inte se detta. Lokal reaktion med rodnad, svullnad, smärta är vanligt. Mer allvarlig, s.k. generell reaktion är mindre vanligt, men man måste vara observant på tecken till detta. Det finns också risk för stelkramp.