Barn och läsplattor, intellektuellt stimulerande eller verkligheten i ett skärmlås?

Jag är på promenad en vacker vårdag i Delsjöterrängens omväxlande natur. Prunkande grönska i björkarna ner mot vattenbrynet vid Stora Delsjön. Det finns så mycket att titta på, lyssna till och att djupt andas in luften och aldrig släppa ut den igen gör att man vill stanna tiden. Men det är en sak som inte riktigt harmonierar med min sinnesstämning. Längre bort på stigen promenerar två föräldrar med sitt barn, cirka 3 år gammal sittande i barnvagn. Barnet har en liten ställning monterad framför sig i vagnen. Ni vet en sådan som man själv hade som liten och som det satt en låtsasratt i. Oj, vad man körde och tutade på alla mötande människor, men här syns ingen ratt. Det är en iPad fastsatt mitt framför barnet som syns djupt försjunket i vad det nu är som försiggår på skärmen, fullständigt ovetande om allt som utspelas i den vackra omgivningen.

 

Är det så farligt då? Är det inte ännu ett fenomen där min åldrande hjärna inte hängt med i utvecklingen? Det är bara lite drygt tio år sedan första iPaden började säljas i Sverige, även om det kanske ibland känns som den funnits betydligt längre med tanke på utbredningen av fenomenet smarta skärmar. Med det sagt finns ju heller inte så mycket forskning över lång tid kring om och hur dessa påverkar oss och våra barn, utan mycket är än så länge rena spekulationer. I Sverige har vi inga klara riktlinjer kring hur vi som barnläkare skall resonera och informera, utan mycket blir en diskussion kring sunt förnuft och det svenska ”lagom med skärmtid”. Amerikanska barnläkarförbundet rekommenderar ingen skärmtid till barn under två år. Vad vi dock bör tänka på är vad skärmen tar tid ifrån; om det blir på bekostnad av lek och rörelse så visar forskningen med allt större tydlighet att ökat stillasittande medför negativa konsekvenser för vår hälsa och inlärningsförmåga.

 

Det är också bra att fråga sig hur skärmen används av barnet. Sitter hen oftast själv? Finns det möjlighet att som förälder sitta mer tillsammans med barnet? Det kan ge en möjlighet att upptäcka vad barnet ser på och tycker är roligt. Det kan ju också ge en möjlighet att påverka vad barnet tittar på. Andra funderingar kan vara hur skärmarna används i familjen? Är de orsak till återkommande konflikter? Vad tycker ni föräldrar fungerar bra? Vad skulle ni vilja ändra på? Ett bra tips för att ha koll på skärmtiden är att sätta en klocka på en i förväg bestämd tid. Time Timer är en app som är ett exempel på en visuellt tydlig timer som kan vara till hjälp för att visa hur tiden minskar. Oftast kan man i sitt nätverk hemma ställa in en maxgräns för surfande och även filter för olämpligt innehåll.

Men visst finns det också många lärorika appar och barn har ju en oerhörd kapacitet att lära sig nya saker i tidig ålder. Det är där fönstret för inlärning är som störst och vi skall givetvis inte undanhålla dem framtidens kunskap, men ta reda på vad som är bra innehåll och vad som inte är det. Jag vill bara försöka måna om känslan att världen fortfarande till största delen är analog och skall upplevas med alla våra fem sinnen. Vi är gjorda för att umgås med andra människor och djur ”på riktigt” och inte bara via ettor och nollor. Motstå frestelsen att i tid och otid plocka fram telefonen eller plattan för att ”få en lugn stund”. Jo, jag vet att det är världens bästa barnvakt och att många till och med sätter fram den med någon film så fort barnet skall äta! Sedan vet vi ju också alla, att barnen gör som vi vuxna gör och beträffande skärmanvändning är många av oss föräldrar usla förebilder. Fundera kring ditt eget användande och den tid du kan leka med barnet istället. Det finns inget roligare för en treåring än att bli jagad av en förälder som gör tokiga pruttljud, kittlas, låtsasramlar och tittar in i barnets ögon med en varm kärleksfull blick i full retinaupplösning.

 

Pontus Johansson, Barnläkare

Ugglans Vårdcentral &

Lillugglans BVC